HaTe It Or LoVe It

..där var det igen!
Det mystiska ljudet får Simone att blekna.

Hon hade blivit lämnad ensam i det stora huset då hela hennes familj plötsligt bestämde sig för att åka till random arabland.
Simone, som under sin mammas plötsliga infall, låg ihoprullad i en matta, kunde inte följa med.
"Det tar för lång tid, Simone" hade hennes mamma sagt.
"Vad tar för lång tid?" frågade Simone som mer såg ut som en mask än en människa.
"För lång tid för dig att ta dig ur den där mattan," svarade hennes mamma lugnt.  "vi har inte tid att vänta. Ledsen, mitt barn. Men ha det så kul ensam hemma! Vi kommer tillbaka nästa månad!"
"Men.."
"Hejdå!"
Simones mamma hade redan hunnit ned för trappan och slog igen dörren med en smäll.
Simone själv låg fortfarande ihoprullad i mattan och undrade varför. Varför, varför, varför hade hon rullat in sig i den just idag?
Hon började röra på sig för att kunna ta sig ur.
Med ens märkte hon att hennes mamma hade rätt, det tog alldeles för lång tid för henne att ta sig ur den.
Faktum var, att hon inte kunde ta sig ut alls.
"Det här är verkligen inte prima vagina." muttrade Simone tyst för sig själv.
   Efter att ha legat i mattan i ett par timmar, kom hon och tänka på kursen som hon gått för några somrar sedan.
Det var en kurs i kaninkommunikation.
Hon hade inte gjort så stort väsen av den då, trodde mest att det bara var lur.
Men försökte ändå med att kalla på kaninen som de hade i källaren.
För att kunna få kaninens uppmärksamhet var hon tvungen att sjunga låten In the Ghetto av Elvis Presley.
Det var inga problem, Simone kunde den låten utan och innan.
Efter ca 5 minuter kom kaninen inskuttandes i rummet.
Nu var det dags för nästa steg: Säga till den att hjälpa henne ur mattan.
Det var faktiskt så att det fanns en speciell fras för just denna medling.
Det enda Simone behövde göra var att rapa alfabetet baklänges. 7 gånger.
Hon rapade på och kaninen förstod genast vad hon menade och hjälpte henne ur mattan.
Det var nu hon hörde det mystiska ljudet för första gången.
   Simone blev livrädd och gömde sig under den sönderbitna mattan tillsammans med kaninen.
Det var där hon var nu, livrädd och ensam.
Eller tja, inte helt ensam, om man nu räknar med kaninen.
Det mystiska ljudet kom uppför trappan, närmre och närmre.
Simone dallrade nu så mycket att hon babyshakat ihjäl kaninen.
"Bra," tänkte Simone. "Nu har jag någonting att försvara mig med."
Ljudet tog sig närmre och var nu precis framför henne.
Simone tog sin chans.
Hon kastade upp mattan och slängde den döda kaninen mot ljudet.
   Ett högt "eeeeeeeeeeeeeeeeww" ekade inne i huset.
Simones syn var begränsad av rädslan.
Men det hon kunde se var en tjej i svart mössa som nu försökte få bort kaninen från ansiktet.
Med ett ryck lossnade kaninen och Simones ögon mötte tjejens.
En lång tystnad uppstod.
Sedan ett asgarv.
"Hej," sa tjejen med skratt i halsen.
"Hej muggMadde," svarade Simone.
Madde höll upp sin turkosa ukelele och sa: "Jag hörde att din familj åkt till random arabland, så jag tänkte att jag skulle komma över och spela en låt för dig."
Madde började plinga på sin ukelele. Simone ryckte till. DET var ljudet! Det hemska,.. rentutav HORRIBLA skräckoväsendet som hon nyss varit så rädd för.
"Visst är det fint?" frågade Madde och såg på Simone.
"Eh,. visst." svarade Simone som inte riktigt vågade erkänna att hon varit livrädd för det.
Madde kastade en blick på den döda kaninen på golvet.
"Du, Simone?"
"Ja..?"
"Det ligger en kanin på golvet. Den är död."
En tystnad uppstod.
Efter en stund svarade Simone.
"Ja."
Sedan gick de till Merissa och kollade på Twilight. Madde spydde, kanske var det för att hon haft en död kanin i ansiktet, men mest var det nog på grund av filmen.